Om att släppa skuld och skam och att välja hälsa och välmående (och bilder ni aldrig sett!)

Jag tror inte att någon som följer den här bloggen har missat att jag en gång levde på ett helt annat sätt än vad jag gör idag. Jag tror inte heller att någon som följer den här bloggen har missat att den förändring som jag har gjort har lett till att jag mår bättre, är friskare, mer hälsosam och framför allt: mycket gladare. Ingen har nog heller missat att jag har en bättre kropp. Med det menar jag en kropp som inte mår dåligt eller ständigt är trött. Jag har mina problem med magen och ägglådan, men det är ingenting mot hur det var tidigare. 

Jag har berättat mycket för er, men jag har varit förtegen när det kommer till bildmaterial från den tiden när jag inte tog hand om mig själv. Jag har nog velat gömma undan bevis så gott jag har förmått. Jag antar att det är för att jag inte haft rätt distans till hur livet en gång var, och för att jag mest troligt också har känt skuld och skam. Man har ju lätt att göra det när det kommer till saker man inte riktigt kan förlika sig med. Med tiden har jag växt som människa och jag är väl medveten om att jag inte är samma person nu som då. Då var då och nu är nu. Det finns en trygghet och en självdistans hos mig som aldrig har funnits där tidigare. Att jag dagligen tar del av många fantastiska bloggar där man delar med sig av sådant som man inte känner stolthet inför har nog också sporrat mig till att vara vara med rak, öppen och ärlig. Vi är trots allt bara människor utan superkrafter och fulländning i bagaget.

För mig började ärligheten med att jag vågade skriva om min problematik som sockerhora, om tiden när jag inte tränade och mina besvär med bävern i magen - IBS och PCO. Ibland har människor i min omgivning ifrågasatt min öppenhet och ställt sig frågande till hur jag klarar av att dela med mig av sådant som jag inte tycker om hos mig själv och sådant som rentav är obekvämt att prata om. Min syn på livet är på det lilla viset att ingenting kommer gratis. Ni vet, hard work pays off. Livet är inte bara lätt och ljust och roligt. Det är heller inte bara svart eller vitt. Det är en del som är grått och kanske till och med äckelgult och jävligt, jävligt fult. Vi är alla olika och vi tar oss igenom besvärliga tider med olika förutsättningar. För mig handlar ärligheten om inspiration och motivation. Jag tänker att om någon människa kan känna igen sig, finna lust och inspiration eller motivation till att ta tag i sådant som gnager och är besvärligt och väldigt, väldigt obekvämt har jag gjort en vinst. Jag inbillar mig att om jag delar med mig om hur min resa har sett ut kan andra människor känna att ingenting är omöjligt. Att man kan klara av precis a l l t man vill. Att det handlar om inställning och beslutsamhet och om att må bra. En alldeles klok rävhane sa till mig att det kan vara jobbigt att titta tillbaka, men att man någonstans måste fokusera på där man är idag, och på resan man har gjort. Och egentligen, som min Emma sa, vad är det värsta som kan hända? Att någon skrattar? Då må det vara så.

Idag kan man tydligen se mig på löpsedlar runt om i landet. Man kan undra vad som hände där. Man kan undra varför jag vill att människor (ganska många människor!) jag inte känner ska få ta del av bilder som jag inte har velat att någon ska se. Bilder som jag inte ens har velat visa för er, min lilla skara läsare. Jag menar, ni är betydligt färre än de människor som kan skåda dessa bilder i tidningen idag. Man kan tycka att jag borde ha publicerat bilderna här först, berättat och vant mig. Faktum är nog att jag inte bryr mig längre. Jag trodde nog att jag skulle dö en plågsam död i morse när jag insåg vad som väntade, men känslan av att dela med mig och kanske, kanske få någon människa att tänka om och välja hälsa och välmående var starkare än att jag ville gömma mig under täcket. Det jag har skrivit tidigare, skriver nu och kommer att skriva om mig själv är givetvis mer personligt och ingående och viktigt för mig än vad som får plats i dagens tidning. Ändå tror jag att en liten artikel, om en helt vanlig tjej som brukade vara dålig på att ta hand om sig själv och tycka om sig själv kan göra skillnad. Kanske för en människa, kanske för två.

Förbilder utan skuld och skam.
En liten dos av verkligheten.

 En glad, harmonisk och helt vanlig tjej som tycker om sig själv.
Fotograf: Jennifer snyggmorsan Florin

För mig handlar det om att må bra
och egentligen inte om en
fast rumpa, men det kanske ni har förstått? ;)

Häj!

C